Lagstiftning rörande immateriella rättigheter medför ett skydd för immateriella ting, som så att säga skapats genom intellektuellt arbete. Det kan handla om exempelvis ett litterärt verk, ett företags namn eller en personbils utseende. Dessa immateriella skapelser kan i och för sig ta sig uttryck i materiell form såsom när det litterära verket trycks i bokform, företaget sätter upp en skylt där företagsnamnet står och personbilen produceras i bilfabriken men den immateriella lagstiftningen skyddar också själva den idé som upphovsmannen frambringat. Här nedan skall det fokuseras på den typ av immateriell rättighet som främst kommer ifråga när det gäller att exempelvis skydda en personbils utseende, nämligen mönsterskydd. Först skall sägas att mönsterskydd ofta även benämns designskydd; dessa två begrepp syftar alltså vanligtvis på samma sak. Det man kan få skydd för genom lagstiftningen angående mönsterskydd är, naturligt nog, mönster. Vad åsyftas då egentligen mer exakt när man talar om mönster? Det handlar som grundprincip om en produkts, eller en produktdels, utseende alltså dess design. Som produkt räknas ett industriellt eller hantverksmässigt föremål, vilket är ett förhållandevis brett begrepp. Viktiga aspekter vad gäller en produkts utseende är exempelvis produktens färg, form eller material. Det är inte alltid helt lätt att dra gränser mellan olika typer av immateriella rättigheter när det gäller vilka slags skapelser som omfattas av vilket slags skydd. Vad gäller design och produkters utseende i allmänhet, så kan man kanske ibland undra ifall en viss skapelse skall omfattas av mönsterskydd eller om till exempel upphovsrätts-, varumärkes- eller patentlagstiftningen kan tänkas vara tillämplig. En design skulle ju i somliga fall kunna vara så speciell att den kan räknas som ett konstnärligt verk och därmed vara skyddad av upphovsrätten. I sådana situationer kan designen/verket omfattas av såväl mönsterskydd som upphovsrätt. Angående avgränsningen mellan mönsterskydd och varumärkesrättsligt skydd kan dessa också tyckas överlappa något, eftersom utseende i viss mån kan utgöra ett varumärke. Exempelvis kan formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning under vissa omständigheter skyddas enligt varumärkeslagstiftningen. Det kan därmed vara möjligt att definiera en design både som ett mönster och som ett varumärke och alltså skydda designen genom såväl mönsterskydd som varumärkesrättsligt skydd. När det gäller avgränsningen mellan mönsterskydd och patenträttsligt skydd, så handlar det om en mer klar gräns. En produkt kan förvisso vara skyddad både genom mönsterskydd och genom patent, men det är då olika aspekter av produkten som skyddas via de olika lagstiftningarna. Mönsterrätt omfattar inte detaljer i en produkts utseende som enbart härrör från produktens tekniska funktion, utan den tekniska aspekten av en produkt skyddas företrädesvis medelst patentering. Hur uppstår då en mönsterrätt? Enligt reglerna om mönsterskydd måste man ansöka om registrering av den aktuella designen hos Patent- och registreringsverket (PRV) för att designen skall bli skyddad i Sverige och räknas som en mönsterrätt. Det är också möjligt att skydda en design via andra system, exempelvis genom EU:s regelverk, men här diskuteras endast den inhemska regleringen. Det är formgivaren (den som skapat designen ifråga) som kan ansöka om registrering av designen. Det kan även vara någon annan än formgivaren själv som har rätten till mönstret, såsom formgivarens arbetsgivare, och den som rätten överförts till kan då ansöka om registrering. För att PRV skall bevilja en registrering av ett mönster krävs, förutom att det måste vara fråga om något som kan definieras som ett mönster i lagstiftningens mening, att mönstret är nytt och särpräglat. Detta betyder ungefär att designen inte får vara alltför lik en sedan tidigare existerande design samt att designen måste ha en viss originalitet. Det finns även en del andra krav som måste vara uppfyllda för att ett mönster skall kunna registreras; bland annat får inte mönstret göra intrång i någon annans varumärke eller upphovsrätt. När en mönsterrätt väl uppstått innebär det att mönsterrättsinnehavaren får ensamrätt till det aktuella mönstret. Det medför att som grundprincip tillåts ingen annan att utnyttja mönstret, såvida inte mönsterrättsinnehavaren ger tillstånd till det. När man talar om att utnyttja mönstret syftar man till exempel på att framställa och sälja produkter där mönstret är inkluderat eller på annat sätt används. Det finns dock vissa begränsningar i mönsterrättsinnehavarens ensamrätt. Att någon annan använder mönstret för privat bruk, utan kommersiellt syfte, kan exempelvis vanligen inte förhindras med hänvisning till ensamrätten. Ensamrätten till ett mönster är vidare begränsad i tid. Maximalt kan en mönsterregistrering gälla i 25 år, men giltighetstiden kan vara kortare än så beroende på omständigheterna. Avslutningsvis skall nämnas att, delvis som en följd av reglerna angående mönsterrättsinnehavares ensamrätt, är det brottsligt att göra intrång i en mönsterrätt. Ifall någon begår mönsterintrång (alltså gör intrång i en mönsterrättsinnehavares ensamrätt) riskerar denna person att dömas till böter eller fängelse i upp till två år. Intrångsmakaren kan även dömas att betala skadestånd till mönsterrättsinnehavaren.